Den Ernesto Fassio Jr, som jag använder som fritidsbåt är alltså ursprungligen byggd som fartygslivbåt.Den är byggd i England i juli 1953 av Gregson & Co Ltd i London eller North Shields. Den är helt byggd i en saltvattenbeständig aluminiumlegering, Birmabright och nitad. Samma legering som Land-Rover använder i sina karosser. Företaget har uppenbarligen byggt minst 232 st av den här typen, som efterträdde den klassiska klinkbyggda trälivbåten, och föregick dagens glasfiberlivbåtar. I början av 50-talet fanns inga realistiska svetsmetoder för aluminium -inga tig- eller migsvetsar med skyddsgas. Den lösning som stod till buds var tusen och åter tusen nitar.

Samtida annons från tillverkaren av aluminiumlegeringen;
Birmetals Ltd, Birmingham.

När vi i mars 1977 fraktade hem vårt nyförvärv, var det inte helt problemfritt. Båten hade legat flera år utan täckning, och varje höststorm hade fyllt den med löv som med tiden bildat något som närmast kan liknas vid ett jordlager. Dyvikan satt givetvis på plats, så för att traktorns lastare skulle orka lyfta fick vi börja med att hacka loss ett halvt ton is. De första tre bilderna är tagna i Vitaby före hemtransporten.

Under röjning och renskrapning återfinns tillverkarskylt och i relingen instansade uppgifter som tillverkningsnummer G 232 och måttuppgifter i mm. 7315 x 2286 x 0914, samt N 36 pers. Vilket innebär att livbåten är klassad för 36 personer. Tillverkarskylten avbildad ovan är en rekonstruktion som jag gjort efter den svårt korroderade gjutna aluminiumskylten som satt nitad på insidan av skrovet.

Klassningen för 36 personer förefaller väl tilltagen och skulle innebära en otrolig trängsel, min gissning är att båtens flytkraft i de slutna flyttankarna utefter långsidorna möjligen kan vara tillräcklig för dessa 36 personer. När flyttankarnas gummitätade luckor lossades visade det sig att dessa varit förvånansvärt täta. I något enstaka fack fanns en mindre vattenmängd och den röda grundfärgen nästan helt intakt och fortfarande idag ej har behövt åtgärdas.

All lös utrusnting var borta, -durkar, åror, nödrigg. Någon motor har aldrig funnits i livbåten, utan den var avsedd för rodd. 4 par årtullsfästen och ett extra akterut på babordssidan för nödstyrning med åra.

Båten har haft ett roder, men detta saknades. Av nötningsspår i den nedre rodermaljan kan man dra slutsatsen att rodrets övre fäste först givit vika och att båten legat och drivit i havet under en längre tid innan även detta fäste givit upp.

Efter att ha googlat lite igen 2008 fick jag kontakt med en kille som hade originalritningar från Gregson & Co Ltd. Visserligen inte exakt den båt som jag har men en i ungefär samma mått och samma utförande. Där framgår ungefär hur nödriggen sett ut och hur rodret varit utformat. Mina gissningar vad gäller rodret var väl inte så tokiga. Nedan bifogas 5 bilder jag fått från England:

staffan@sendel.se

Till Toppen